Se den där tjejen

'Den där glada tjejen på apoteket - det är jag det' FAMILJ. När Gun Holkedahl-Eriksson började jobba på apotek rullade man pillren själva och apotekaren fick inte kallas du. Den där tjejen på övervåningen. juli 23, 2012 juli 23, 2012 Anna-Maria Fjellström. Familjen som jag hyr lägenheten av har varit uppe i veckan. De bor på nedervåningen i huset några veckor om året, och det är alltid lika mysigt med allt liv som deras närvaro för med sig. Misstänker dock att de tycker att jag lever på ett ... – Tjejen som dödade de där människorna är inte min dotter, min dotter är den där trevliga 14-åringen som aldrig kom hem igen. För mig finns hon inte längre eftersom hon har förstört för människor. Jag skulle aldrig vilja ha något med henne att göra, för hon är inte min Jo, säger mamman till “Crimes That Shook Britain”. Så det har ju gått några år mellan bilderna, den unga tjejen och den Caroline jag är idag. Samma person där inne fast jag nästan tappade bort henne ett tag. Med en massa spännande äventyr sökte jag mig bort från så mycket. En del flykt och en del lust. Och det är först de senaste åren jag förstått hur viktig hon, den där lilla ... Fan den där tjejen är inte att leka med 27 maj, 2013, kl. 15:19 av Frida Wallberg Nu är jag tillbaka i Göteborg med min lilla älskling. Vi var där hela dagen och åkte hem för att äta en snabb middag, sen packade vi om och åkte iväg till gymmet för ett kvällspass. Japp, jag vet fortfarande inte riktigt vem den här träningstjejen är som tagit kommandot, men jag gillar det 😉 Dessutom tycker tjejerna att det är så kul att leka med varandra där i lekrummet, så det ... Jag har aldrig varit den där populära tjejen/kvinnan bland killarna/männen ... Har jag levt 58 år i en stor kropp är det inte så lätt att se sig själv som något annat än den man alltid varit. När jag skilde mig då kom nog jag ut som mig själv. Att flytta till en annan ort och en stad mot ett litet samhälle. den där störda tjejen! Jag är beroende av att skada mig själv (jag brukar klippa i min hud runt handleden. ... Du kan kontakta ungdomsmottagningen som har kuratorer där du skulle kunna få hjälp och stöd. Du kan också kontakta vårdcentralen, då ringer du dit och ber att få en tid för bedömning av din situation. ... Tjejjouren.se ... Du kommer ångra att du lämnade den där tjejen som skulle se till att du var lycklig och som skulle se fram emot att dela de värsta dagarna med dig, och de bästa. Först då kommer verkligheten komma ikapp dig. Du hade inte bara en bra tjej vid din sida. Du hade en fantastisk tjej

En guldklimp hittad på Flashback

2020.08.31 02:14 Poop_Meister69 En guldklimp hittad på Flashback

Hittade denna post på Flashback ett tag sen och tänkte då att den kanske kunde få fram några skratt.
"Detta var för flera år sedan. En varm sommarkväll om jag inte minns helt fel. Jag och en bekant, "Pelle", stod utanför en bankomat i centrum ute i en svenssonförort en bit utanför staden. Vi var tvungna att "fixa" en grej med några bankomatkort, jag behöver inte gå in i detalj vad det handlade om, ärligt talat vet jag inte äns i detalj vad det faktiskt handlade om. Det var Pelles lilla projekt och det involverade flera personer, varav 4st satt i en bil en bit bort på en parkering. Jag hängde mest med honom av en tillfällighet. Hursomhelst, vi står där vid bankomaten. Pelle fixar med korten och matar ut sedlar. Jag står och skymmer honom lite, kollar mig runt lite ängsligt, gillade inte riktigt situationen. (Elektriska spår, övervakningskameror och sån skit nojade mig alltid på den tiden jag var en ”bad guy”). En bit bort sitter en högljudd flock fjortisar runt en fontän. För unga för att komma in på krogen, för dumma för att hitta på något annat än att stå och hänga som jävla drönare. De gjorde helt enkelt vad skitungarna gör bäst en fredagskväll.
"Hanarna" tävlade om vem som kunde röka flest cigg samtidigt som de försökte befästa sina positioner genom att skrika "Kom då!" samt "Jävla fitta" åt varandra. Det påminde om rytande lejon på en vidsträckt savann. Bara det att lejonen hade väldigt, väldigt små könsorgan.
"Honorna" höll sig på sin kant med sitt jävla kacklande där den med den mest renodlade bimbo attityden vann. Små brunstiga kvigor vilka alla tävlade om chansen att förlora oskulden till gängets fjuniga alfahanne, ty han hade minsann testat "tabletter" och gick varje helg runt med en butterfly i byxfickan.
Vidriga fän. Då som nu tycker jag samma sak. Skillnaden är att jag då inte gjorde mer än att reflektera lite enkelt över deras närvaro. Det var först när några ur gänget bestämde sig för att ta ut pengar det hela började bli intressant.
Pelle var långt ifrån klar, och långt ifrån snabb. Han stod och tittade på en liten vit lapp med anteckningar, sedan på skärmen, sedan på lappen igen, kontrollerade att det var rätt kort, slog in koden med sina helt vilsna fingrar och tittade en sista gång på lappen. Det tog helt enkelt en jävla tid. Bakom oss blev kreaturen allt mer högljudda, markerade för hela kvarteret hur viktiga dom var och hur jävla mycket folköl de fått i sig. En av dom, om det var ett luder eller en oskuld vet jag inte, råkade dunsa in i mig. För kraftigt för att egentligen vara ok, men jag vände mig inte äns om. Fokuserade mig hellre på vad Pelle gjorde, fjortisar är skit, men samtidigt är de ju bara ungar. Inget värt att lägga energi på i det långa loppet. Efter ett tag blev de dock otåliga, undrade varför det tog sådan tid, vem i gänget som skulle ha pengar, vart de skulle efteråt och om "Hassan" (vem fan det nu var?) kunde fixa braj. Sedan dog deras jävla oväsen sakta ut. Man kunde höra hur de småpratade bakom våra ryggar, konspirerade. Jag och Pelle var centrum för deras hemliga intresse. Det ville sig nämligen inte bättre än att de fått syn på den näve femhundringar Pelle höll lite slarvigt i ena handen. Den lilla gruppen började tissla och tassla intensivt, man kunde känna hur spänningen steg för varje sekund. De slutade att föra liv och stack ifrån bankomatkön, istället omgrupperade de sig en bit bort och iakttog oss. Några i gruppen stack, några andra verkade nervösa/osäkra, en del påminde nu nästan om hyenor.
Om vi nu ska se över situationen lite:
Två medelåldersmän (jag och Pelle) står vid en bankomat, ganska sent på kvällen, och matar ut femhundringar via olika kort och koder. Vi är båda klädda i mörka kläder och har på oss kepsar som sitter djupt och gör oss ganska anonyma.
Vem som helst fattar ju att det inte riktigt är två regelrunkare som står där och läser högt ur lagboken. Det trodde jag att även dessa småungar förstod. Men nej, dom verkade vara fysiologiska misstag.
När Pelle äntligen blev klar och vi båda i rask takt började bege oss mot bilen lämnade en grupp på fyra självsäkra grabbar huvudflocken och började följa efter oss. Jag gav dom en lång blick, som för att säga: "passa er småglin, passa er jävligt noga". Men åh nej. Bilden jag mötes av kommer aldrig att lämna mitt huvud: Fyra skitungar som knappt fått pungkulor, kanske 14-17 år gamla, de marscherade mot oss likt de vore Sveriges most wanted. I spetsen gick en ful, men ganska lång arab som spatserade värst av dom alla. Tupac själv med bihang. Bakom dom stod resten av flocken. Grabbarna som önskade de kunde göra samma sak, men inte vågade för mamsen. Småflickor som självklart låtsades vara oberörda och nästan irriterade, men vilka i själva verket troligtvis blev småfuktiga av tanken att få förlora oskulden till självaste scarface.
Bad boy. Killen vill vara en, tjejen ha en.
När jag såg att min blick inte gjorde mer än en piss i oceanen vände jag mig till Pelle och påpekade för honom att några närmade sig. Pelle var helt inne i att räkna pengarna, helt öppet och likgiltigt. Han slängde en snabb blick bakom sig, kollade på mig och frågade om jag menade kidsen. Jag svarade att så var fallet och fick ett torrt skratt till svar. ”Kidsen” började dock småjogga mot oss och innan vi visste ordet av det stod dom på alldeles för nära avstånd, viftandes med småknivar. Aggressiva och pratandes i munnen på varandra. Ett jävla jiddrande! Alfahannen pekade på Pelles sedelbunt och upprepade: ”CASHEN! CASHEN! CASHEN!” ett antal gånger. Jag stod helt tyst och spände blicken i den ungjävel som valt att måtta sin kniv mot mig. Pelle fattade först inte vad det var frågan om. I hans värld fanns inte konceptet att bli rånad av barn. När det gick upp för honom, då skrattade fanskapet bara! SKRATTADE!?
Arabjäveln kom av sig helt.
Pelles skratt var genuint och som vanligt, stört. Ungefär samtidigt glider en bil upp precis bakom smårånarna och ut stormar 4 steoridpumpade, söndergaddade och fullständigt livsfarliga killar med all anledning att hjälpa oss. Vi hade nämligen hunnit till parkeringen och Pelles 4 övriga vänner hade suttit i bilen och sett det lilla överfallet ifrån första parkett. Dessa var alltså individer minst lika ljusskygga som Pelle och alla delaktiga i hans lilla projekt. Det var delvis deras pengar som hotades, samt deras käre vän Pelle och hans för dom relativt okända pundarkompis (jag då’rå), dessutom var de höga på både det ena och det andra, aggressiva och paranoida som få. På en helt tom parkeringsplats skulle dessa killar felparkera om det gav dom chansen att puckla på en parkeringsvakt.
Jag stirrade fortfarande in i ögonen på min tilltänkta ”baneman” och när det likt en blixt ifrån en klar himmel gick upp för honom att de fuckade med helt fel människor kände jag mig nästan pånyttfödd. Pelle använde förvirringen och överraskningselementet till att ge araben en riktig lavett. Inte ett knytnävsslag, utan en sån jävla lavett att man kunde höra hur några tänder studsade mot en tegelvägg meter därifrån. Arabens kumpaner insåg att flykt var enda alternativet när de såg sin ledare falla till marken som en trasdocka. Några av våra "muskelvänner" började blixtsnabb ta upp jakten på småkillarna och Pelle lyckades nätt och jämt kommendera dom att ge fan i det och komma tillbaka. En av killarna, en stor zigenare, höll redan sitt vapen i handen. Jag vette fan vad som hade hänt om de fått tag på någon av glinen... Jag proklamerade lite nervöst att vi skulle dra men Pelle hade dock ingen brådska. Innan vi drog böjde han sig sakta ner till araben. Rullade ihop en femhundring och pillade in den i killens näsborre och stoppade därigenom blödningen galant.
Skit ska skit ha. Ibland blir det så. Men som ni förstår kunde det hela samtidigt gått riktigt åt helvete."
submitted by Poop_Meister69 to sweden [link] [comments]


2020.08.12 02:25 UnjustRiptide Fråga kring konsumenträttigheter, och påtvingat köp

Jag var idag inne på kicks i nordstan med min flickvän och min syster. Vi kollade runt lite i butiken och jag såg någonting som jag trodde min flickvän skulle gilla. Det var ett spray till ansiktet som kostade 100kr. Jag tog upp en öppnad flaska som stod nära intill testprodukterna. Jag höll i produkten i fem till 10 sekunder, sprejade den kanske fyra gånger innan jag satte tillbaka den. Jag han inte gå en meter innan en kvinnlig anställd på kicks utbrast väldigt argt varför gjorde du så?! Jag vände mig om och en väldigt arg kvinna stod och glodde på mig. Jag försökte förklara att jag bara ville testa den men hon sprang iväg och kallade på en ordningsvakt. Jag tycker detta var väldigt dramatiskt då produkten det handlar om bara kostar 100kr. Jag vill också säga att alla tre av oss gick väldigt lugnt runt i butiken utan att vara stökiga, samt att alla av oss är vuxna, så vi ser inte precise ut som några jobbiga tonåringar som kanske är stökiga eller vanligtvis brukar orsakar problem i nordstan. Så jag fattar inte varför hon var så arg för detta liksom.
Ordningsvakten kom fram till mig och sa att jag hade öppnat en ny produkt och eftersom jag använde den måste jag betala för den. Jag försökte förklara att den redan var öppnad och att det var ett misstag då den stod så nära testprodukterna. Vakten sa de skulle kalla på butikschefen som skulle prata med mig.
Medans jag väntade på butikschefen försökte jag ytligare förklara hur produkterna inte stod rätt och att den redan var öppnad. Vakten sa då eftersom det finns kamera så skulle de kunna se om produkten redan var öppnad innan jag rörde den, och om jag inte ljög hade jag inget att oroa mig för. Jag frågade då om de kunde kolla på vad kameran hade spelat in, men fick bara till svar att det inte var aktuellt just nu. Jag frågade då varför det inte var aktuellt men fick inget svar. Vakten frågade istället den arga kvinnan ifall att hon hade sätt mig öppna den. Hon sa nej och att hon bara såg mig testa den. Det kändes som vakten redan bedömt mig som skyldig innan de ens hade kollat på videon.
Så småningom kommer butikschefen och säger att jag har använt produkten och därmed måste jag betala för den. Jag frågar då om hon kunde kolla om övervakningskameran fångade om produkten var öppnad innan jag rörde den. Butikschefen säger då att de inte kollade efter det och att videon bara visade att jag använde den. Butikschefen sa även att pågrund av Corona och hygienskäl kan inte en använd produkt säljas, vilket jag naturligtvis förstår men jag fortsatte påpeka att den redan var använd innan mig då den redan var öppnad. Butikschefen sa då att det inte gör någon skillnad om någon använde den före mig då jag använde den sist.
Jag fattar inte hur de kan tvinga mig köpa den om den redan var använd innan mig, och om hygienskäl var en riktig anledning till att den inte kan säljas borde de väll ha kollat på videon för att se om den var använd tidigare innan de tvingar mig betala för den.
Jag försökte även förklara för butikschefen att hela den hyllan är helt oorganiserad och att man inte kunde tydligt urskilja testprodukterna ifrån de som säljes. Då visade hon att testprodukten har ett litet genomskinligt klistermärke på baksidan över streckkoden. Jag påpekade att det inte var ett tydligt sätt att märka en testprodukt, butikschefen sa nedlåtande att nästa gång borde jag vara mer noggrann innan jag testar produkter i framtiden. Vanligtvis brukar testprodukter ha en lapp som säger tester på sig. Jag tycker själv att kicks och butikschefen borde vara noggranna med att inte ha öppna produkter på hyllan till försäljning. Det är inte kundens ansvar att hålla koll på vilka produkter som är använda i en butik, det är väll butikens ansvar?
Jag påpekade också för chefen att många av produkterna bredvid på hyllan också var öppnade och att om min produkt inte går att sälja så kan hon inte sälja dem heller, för om de är öppna så är de säkert använda också. Hon sa igen med nedlåtande ton att detta är ett hypotetisk exempel, och att de visst går att sälja även om de är öppnade då ingen personal har sett att de har använts av någon. Kvinnan var helt ologisk. Varför skulle produkterna vara öppen om ingen har använt dem?
Butikschefen med hjälp av ordningsvaktens påtryckningar tvingade mig sedan betala för en produkt som jag inte hade öppnat först. Butikschefen hade ingen koll och brydde sig inte det minsta om den var använd innan mig och ville inte heller kolla, men påstod fortfarande att de inte kan sälja använda produkter samtidigt som hon tvingade mig att betala för en använd produkt. Hur är detta tillåtet? Är det lagligt att tvinga kunder köpa en redan öppnad produkt med hjälp och påtryckning av en ordningsvakt?
Under tiden jag betalade sa jag till den första kvinnan som först blev arg på oss att sortera produkterna bättre för det gick inte att se vilka som vad testprodukter eller ej. Hon sa att hon höll med lite och skulle påpeka det själv sedan till hennes chef.
Min syster hade tänkt att köpa ett nagellack innan detta hände men vi gick istället. I slutet av dagen så hade hon fortfarande inte hittat något nagellack i en annan butik så vi gick tillbaka till kicks. Jag kollade på hyllan där sprejet tidigare stod. Nu hade de organiserat alla produkter bättre och till och med tagit bort några av de värsta öppna produkterna. Om butikschefen nu tyckte jag hade fel och att de öppnade produkterna då gick att sälja varför tog de bort dem då? Det fanns dock några öppnade produkter kvar. Det fanns till och med en där förseglingen helt var borta men var igentejpad med genomskinlig kontorstejp. Den enda anledningen jag kan se till varför originalförseglingen var utbytt med en tejpbit är för den tidigare varit öppnad. Hur kan de sälja en uppenbart öppen produkt som sedan tydligt är igentejpad av personalen? Jag tog då bilder på de öppna produkterna som var till för sörsäljning som bevis på att min inte var den enda öppna produkten.
Min syster fick hjälp med nagellacket av en ny tjej vi inte såg tidigare och hon var jättetrevlig och jätte hjälpsam. Men efter en stund kom den arga kvinnan och sa till tjejen att de behöver byta platts i butiken även om tjejen höll på att hjälpa min syster. Tjejen gick då bara och stod längre bort i butiken för det fanns inget för henne och göra. Det kändes väldigt udda att kvinnan ville byta med tjejen just när vi var där då det inte fans några andra kunder i butiken just då. Den arga kvinnan ”hjälpte” då min syster istället, men det kändes bara som att hon försökte få henne att lämna butiken så fort som möjlig och hålla koll på henne så hon inte skulle ”orsaka” mer problem.
Vad kan man göra som konsument i detta fallet både då detta händer och nu i efter hand? Är det lagligt att butikschefen påtvingar köp av en redan använd produkt med hjälp av ordningsvakten? Hur kan det vara lagligt att butiken säljer uppenbara öppnade produkter som nya speciellt nu under en pågående pandemi? Finns det någonstans man kan anmäla deras brist i hygien bland produkterna? Dessutom höll sig både ordningsvakten samt chefen och de anställda väldigt nära, runt en meters avstånd, under denna process, även när det står skyltar i butiken att hålla avstånd. Vad kan man göra att de butiksanställda bryter deras egna regler runt Corona?
Uppdatering: Jag mailade deras kundservice igår, eftersom jag inte hittade någon Mail till deras kontor. Jag fick bara ett generellt svar över hur de är ledsna över hur det blev och det inte alls borde gått till så. De sa också att de skulle vidrabefodra mitt klagomål till butikschefen i nordstan (som om det kommer göra någonting åt saken) och också till regionschefen. Så det ser inte ut som de kommer göra något åt detta.
submitted by UnjustRiptide to sweden [link] [comments]


2019.12.06 07:32 TrueUllo94 När kollegor spyr upp slem på golvet men ändå inte går hem.

TL;DL äcklig jävla kollega tänker inte på andra i sjukdomstiden utan måste bara vara på jobbet. Karensavdraget är fan inte så jävla illa folk. Fy fan
Igår kommer jag till jobbet som består av att vara 5 personer på en mycket liten yta och göra relativt tungt arbete i 6h på natten. Jag frågar som vanligt mina kollegor hur de mår och väntar mig de vanliga ”jo men det är bra ect” när jag till min förvåning hör från den nyaste tjejen (som råkar härstamma från Asien) att hon har feber.
Vi alla stannar upp och börjar försöka övertala henne att gå hem. Istället säger hon ”jag klarar mig till helgen.” Hon hostar och nyser rakt ut i luften hela natten. När vi kommit i fas skickar jag ut henne ur vårt rum då det finns andra ställen hon kan vara på. Sedan rycker jag fram handspriten och tvättar varje station hon varit på. Vi alla tror, efter som hon under nattens gång blivit sämre och sämre, att hon inte kommer nästa natt.
Så till natten idag, ser vi henne uppsatt på våran station igen. Vi ser att hon inte ska börja förens senare och tänker tjuvaktigt byta station på henne. Men innan vi hinner det kommer hon in i lokalen. Inte bara jobbar hon när hon är sjuk. Hon tar extra timmar.
Natten går som föregående natt med hostande som blir värre och värre. Tills jag ser i ögonvrån hur hon böjer sig fram över ett av våra redskap. Mitt huvud vrids i raketfart för att se bättre och ser till min fasa hur hon spyr up slem över sina handskar, redskapen hon håller i och golvet.
Hon står där i någon sekund efter detta. Sedan går hon och tar av sig handskarna, tar lite papper och torkar först sin mun, sedan hennes kläder. Slänger pappret och börjar jobba igen. Med nerslemmade redskap.
Förbannad skickar jag ut henne bums, hon får vara var som helst bara inte här. Ser henne sedan jobba på en annan station.
Hon är gift, båda jobbar och de har inte barn. Så viktigt är inte pengar att man kommer och smittar ner sina kollegor. Ska ta och prata med chefen på måndag. Bara jävligt arg atm.
submitted by TrueUllo94 to swedishproblems [link] [comments]


2019.11.07 17:11 globalklaus Då man hälsar som en idiot på jobbet

Jobbar natt på sjukhus. Kvällspersonalen är alltid glad att se en då man dyker upp, för då vet dom att dom får gå hem. Har inte koll på all personal. Dräller av blonda tjejer.
Så när jag kom till jobbet igår så utropar ena tjejen "Tjena natten!", uppenbarligen skitglad att se mig. Jag matchar direkt det med ett "Tjena!" då dyker hennes kollega upp från den andra avdelningen. Hon verkar gå All In i sin hälsning. "HÄÄÄÄÄÄJ SCHÅ BRAAAA!" Jag matchar igen. Ska fan inte vara sämst. Om det är där ribban läggs så...
"HÄÄÄÄÄÄJ SCHÄLV DUHH!" gormar jag tillbaka och lägger till en efterbliven vindögd min som bonus.
Det är då jag ser de dubbla cochlea implantaten en bit bakom öronen på henne. Hon är döv. Kan bara höra med sina cyberpunk apparater inkopplade i skallen.
Bägge två tjejerna kommer av sig helt och bara stirrar på mig. Allmänt dålig stämning checkar in på avdelningen.
Ridå.
submitted by globalklaus to swedishproblems [link] [comments]


2019.06.27 11:23 Sketn Vilken månadsinkomst har ditt hushåll, och hur stora lån har du/ni? Funderar på husköp

Jag och tjejen är ganska sugna på att köpa ett hus, men är lite osäkra på om pengarna kommer räcka till. På en bra månad har vi tillsammans cirka 40k netto, en dålig månad cirka 35k. Vi letar efter ett hus i prisklassen 700k-1,5m. Var på visning igår på ett hus där utgångspriset är 750k,men en hel del folk på visningen så förväntar oss budgivning som eventuellt kan stiga till 1,2m eller något(vild gissning, men verkar rimligt sett till omständigheterna).
Vi har cirka 130k sparat till kontantinsats, kommer isåfall att behöva lösa ett blancolån på resterande summa om priset springer iväg. Sen har vi även pantbrev och lagfart som kostar. Inga större renoveringar behövs göra, möjligen sätta in en luft/luftvärmepump då huset bara värms av direktel men finns ganska öppna ytor. Har ett lånelöfte på 1,6m där ett privatlån på cirka 150k är inräknat. Vi båda har studieskulder som vi betalar av med cirka 750kmån. Jag har cirka 40k kvar av mitt och tjejen cirka 150k.
Hyr just nu en sommarstuga året om, dåligt isolerad och med mycket drag i alla fönster och dörrar, låg standard helt enkelt. Vi betalar 5000 i hyra, men vinterperioden betalade vi ganska saftiga summor för uppvärmning, 3500 för den dyraste månaden, vilket känns som väldigt mycket, trots en luft/luftvärmepump.
Jag undrar egentligen bara hur stor inkomst ni har, och hur stora lån ni har? Klarar ni er bra i dagsläget? Hur skulle det se ut om räntan steg med 1 procentenhet?
Har ni några allmänna tips eller tankar angående husköp tas detta emot med öppna armar.
Skriver på mobil så ursäkta eventuella stavfel och autokorrektioner.
Mvh fundersam husspekulant.
submitted by Sketn to sweden [link] [comments]


2019.05.24 21:13 BeardedSwede97 Ge mig råd :(

Tjena. 21 årig kille här. Min fd sambo och jag bröt upp för ganska precis 2 månader sedan. Eftersom det var hennes lägenhet så fick jag flytta därifrån och bor hemma hos föräldrarna igen. Har problem med ryggen/bäcken sedan några år tillbaka när jag tränade och lyfte fel. Blev sängliggandes i 3-4 dagar. Efter det har jag haft ständigt problem med ryggen och tappade helt motivation till att träna. Fastnade mer och mer bakom datorskärmen från typ slutet av tvåan på gymnasiet fram tills nu.
Jag och min före detta träffades i mitten av mitt tredje år på gymnasiet, strax efter att jag fått depression diagnostiserat av min skolläkare. Hon bodde 20mil ifrån och skulle börja plugga på gymnasiet där jag bor pga att utbildningen hon skulle gå inte fanns närmare. Så efter att vi varit tillsammans i ett långdistansförhållande i ungefär 7-8 månader så flyttade vi ihop i hennes studentlägenhet. Jag gjorde inte så mycket förutom att gå program på arbetsförmedlingen i ungefär ett halvår och hade nån kort praktik också innan jag fick anställning inom servering där jag jobbade i åtta månader. Men fick (vad jag tror är eftersom jag haft dessa i ett år och några månader) kroniska smärtor från armbågen till handlederna mot slutet, och ryggen höll inte riktigt heller för jobbet. Som tidigare nämnt satt jag mycket vid datorn, något som kommit i vägen mycket för bland annat jobbet eftersom jag använde det som ett sätt att dämpa ångesten. Inte haft orken att ta tag i mitt spelande (mmo-spel, inget spelande för pengar som tur är) utan jag har klarat mig månad efter månad på att vara bekväm i lägenheten och den lilla ersättning jag hade. Tjejen hoppade av gymnasiet pga utbrändhet och att hon kände att utbildningen var jobbig. Ingen av oss hade nått driv till att göra nått åt någonting alls utan vi blev bara hemma liksom. Hade ströjobb och praktiker utan någon vidare "progress" och hamnade alltid framför datorstolen när saker blev jobbigt.
Jag förstår absolut varför förhållandet tagit slut när ingen av oss har haft ett driv och både hon och jag blivit alldeles för bekväma med att inte ha nått långsiktig mål med livet eller nånting alls liksom.
Även om mitt ex har sagt att mitt spelande inte har varit ett problem så är det ju ändå någonting som hindrat mig extremt mycket från att behålla eller få ett bra jobb, samt hindrat från att vara ett bra föredöme och ge ett driv till mitt ex att saker löser sig.
Sedan jag och mitt ex gjort slut har jag bland annat börjat läsa körkortsteori och börjat övningsköra. Kommit igång med träning (2 styrketräningspass i veckan där jag delat upp det i rygg/biceps/underarmar och bröst/axlatriceps) samt ett konditionspass på spinningcykel (kan inte träna ben då alla övningar utom cykling gör ont i ryggen/höften men ska försöka få hjälp med bra rehabtränar där). Simmar lite då och då, kanske en gång i veckan eller varannan vecka. Mest är träningen i rehabsyfte men vill tillbaka till när jag var vältränad, för det har jag inte blivit av att sitta vid datorn varje dag. Har sökt hjälp hos kurator för att möjligtvis få remiss till psykolog (käkade antidepressiva fram tills februari förra året innan jag slutade tvärt men känner bara att det är som ett filter på måendet). Ska även gå hos individstöd hos socialen fr.o.m nästa vecka pga hur jag mår och med mitt spelmissbruk.
Känner bara att jag är socialt ensam även om jag har några kompisar (en del är vänner från spelet som jag pratar med via sociala medier) jag pratar med och fått kontakt med igen sedan gymnasiet (självklart saknar jag mitt ex också då det bara är två månader sedan vi gjorde slut och fortsatte umgås och prata fram tills för cirka 2 veckor sedan). Men de flesta av mina vänner har egna liv med heltidsjobb och andra saker de är engagerade i och jag har i princip ingenting sånt just nu. Jag vill tillbaka till att jobba och jag har satt upp mål för den kommande tiden, förmodligen 1-2 år framåt.
Målen jag har är:
  1. Må bra igen och det är jag öppen för eftersom jag sökt hjälp för allt istället för att skjuta upp det och sätta mig och spela istället
  2. Ta ett körkort, fick körkortspaket av mamma och pappa när jag fyllde 19 men varit totalt omotiverad fram tills nu
  3. Hitta tillbaka till att jobba igen. Vet inte om jag tänkt mig något chill jobb som att jobba med post eller köra ut mat, någonting som passar min kropp och de svårigheter jag har. Känner dock att jag behöver kunna hantera min ångest och må bättre rent generellt innan jag tar tag i att skaffa ett jobb. Sen får jag se hur kroppen mår senare med den träning jag gör och den vård jag sökt
  4. Spara ihop så mycket jag kan för att ha råd med lån för kontantinsats till lägenhet. En etta där jag bor kostar ungefär 300tusen kronor.
Men jag känner mig som sagt socialt ensam och vilsen. Har inte spelat någonting alls på 2 månader och saknar såklart det med, men behöver hitta en balans i livet och just nu är det ändå på god väg. Känner att jag behöver allmänna råd för livet
submitted by BeardedSwede97 to sweden [link] [comments]


2019.01.21 22:15 kerpoople Best of Sweddit 2018 - Vinnartråden!

Då var det dags! Här kommer vinnarna av Best of Sweddit 2018!

Vi tackar för det gågna året och ser fram emot ett 2019 fyllt med (kategorifyllande) bidrag! Stort grattis till alla vinnare, ett Platinummynt väntar er!

Jag avsäger mig allt ansvar för diverse stavfel, och alla klagomål riktas till coffeh. Väl mött.
submitted by kerpoople to sweden [link] [comments]


2018.07.27 22:26 nekkid_snek Semesterflirtar är ett helvete för psyket

Att man alltid ska råka ut för samma förbannelse.
Såhär är läget: jag bor i Gävle. Jag är 20 men har inte flyttat hemifrån än. Jag är också singel.
Denna sommar, liksom alla andra somrar, har jag spenderat en dryg vecka hos farföräldrarna i Blekinge. Alla benefits som följer med att få slappa på stranden och få äta farmors pannkakor hela dagarna aside, så är Blekinge jäkligt fint att vara i. Öppna fält, lugn atmosfär, fina stränder och bokskogar. Med andra ord så stormtrivs jag. Men utöver släkten har jag nästintill inga som helst kompisar eller jämnåriga kontakter här nere, så den avdelningen brukar bli ganska utsvulten under vistelsen här nere.
Så till problemet. Just idag begav vi oss in till Sölvesborg. Vi skulle inte stanna särskilt länge - för det första var det (som alla redan vet) tokvarmt ute och för det andra är Sölvesborg ingen jättestor stad. Man går igenom det man vill se rätt kvickt. I alla fall, vi kommer in till staden och börjar långsamt avverka de små butikerna en efter en. Jag som är lite halvt uttråkad, går in i en random klädbutik.
Ser mig lite snabbt omkring. En personal i kassan, en till som sopar ingången. Någon enstaka kund, men annars rätt tomt. Då. Ser jag helt plötsligt ytterligare en anställd, som står och viker några tröjor. Det är en tjej (jag är M-hetero), hon verkar vara exakt min ålder. Alla som varit med om detta vet hur det känns - har man inte sett någon "intressant" på länge hinner kroppen glömma bort hur det känns. När det väl inträffar igen så går allting på högvarv.
Hon tittar upp på mig, ger mig ett leende och tittar ner i backen, så där som folk gör. Jag tror jag log tillbaka, och börjar långsamt shuffla mig fram längs butikens hyllor. Då och då kikar jag tillbaka på tjejen - varje gång har hon samma blick och samma leende, och tittar snabbt bort igen. Jag märker inte att tiden gått förrän farmor kommer och ska till att dra med mig vidare, då "denna butiken var då inget att ha" enligt henne. Jag sneglar mot tjejen, som småfnissar lite och säger "hejdå" till mig.
Fast forward och klockan är ~19:00. Jag och familjen har varit på stranden. Nu är vi vid Sölvesborgs hamn, har precis ätit sillamackor och står nu i glasskön. Jag har nästan helt glömt mötet med tjejen när jag helt plötsligt står öga mot öga med henne igen. Hon går från glassboden med sina föräldrar. "Inte kan det vara henne" tänker jag, men som för att totalt motbevisa mig tittar hon på mig och ger samma leende och säger glatt "hej!" innan hon går förbi. Min lillasyster petar mig i sidan och påpekar att jag stirrar. Hon tittar sen på tjejen som nu är på väg därifrån, men slänger en blick över axeln mot mig igen. Lillasyster fnissar som bara fan.
Jag kan fan inte släppa tanken på den där tjejen. Det stora problemet här är att jag åker hem på söndag. 70 mil bort från en tjej jag inte kommer kunna träffa igen men som kanske, kanske gillade mig? Eller gjorde hon det? Inte? Tänk om jag försökt prata med henne? Tänk om det sabbat allt?
Det finns inget bättre sätt att avsluta semestern på, inte sant?
submitted by nekkid_snek to swedishproblems [link] [comments]


2018.06.10 09:53 poonddan27 Jag såg Sean Banan

Jag suger på att skriva men aja
Jag och några kompisar var i Sergel för att se deadpool 2 och när vi skulle beställa biljetterna ser vi Sean Banan och nån tjej som såg ut som en insta modell. Så jag och en kompis går fram till honom och min kompis frågar om det är Sean Banan. Han svarar "Nej, det är Mahmoud" och vi skrattade. Sen sa han typ att han är Sean Banan och då frågade jag "Blir det en selfie eller" och då sa han ja.
Så vi klicka några bilder o sedan frågade jag om han kunde säga rumpa på det legendariska Sean Banan sättet. Han svarade "Nej inga barnsligheter, Gå hem o spela fortnite" och garvade. Sedan sa han det kungligaste jag någonsin hört. Han sa "försvinn nu, ni cockblockar mig" och skrattade sedan medans den där tjejen stod 1 meter bakom honom
Knugen
submitted by poonddan27 to sweden [link] [comments]


2018.05.11 20:34 dilkoman För er som beställer online från utlandet och vill undvika att paket försvinner när dom nått postnord på arlanda

Om ditt paket kommit till arlanda men som inte går vidare kan du göra följande för att kanske påskynda processen:
Skicka ett mail till [email protected] där du inkluderar ditt namn, kollinummer, kvitto på ditt köp, utdrag från ditt konto där det är tydligt vilken summa pengar som dragits vid ditt köp och print screen på produkten på hemsidan du köpte ifrån där priset är synligt. Om dom av någon anledning behöver bevis på att tulldeklarationen stämmer eller om den är försvunnen/felaktig/oläslig så behöver dom denna info och det kan vara bra att skicka det direkt istället för att vänta på mail från dom (som kanske aldrig ens kommer).
För att undvika högre kostnader skickar väldigt många företag sina paket med tulldeklarationer där priserna på produkterna du köpt inte alls stämmer överens med det du faktiskt betalat, är så fallet och ditt paket blir ett stickprov kan det hända att paketet inte skickas vidare föränn dom får en tulldeklaration som stämmer. Det kan även vara så att tulldeklarationen av misstag är felaktig eller att den blivit skadad/oläslig/försvunnen under transport. Om paketet går vidare med en tulldeklaration där priserna är mycket lägre än det egentliga priset kan du eller företaget du handlade ifrån åka på en typ av straffsumma.
Telefonnumret (010-4366899) jag fick var också hjälpligt då trots att jag skickade in all denna info och paketet markerades som klart så skickades det ÄNDÅ inte, när jag ringde numret fick jag svaret att det var konstigt att paketet inte skickats vidare och han jag pratade med såg till att det gjorde det.
Jag rekommenderar att ni sparar mailadressen och telefonnumret för framtida problem då det inte verkar som att den vanliga kundtjänsten vet om eller har behörighet att ge ut just den kontaktinformationen.
[email protected] - 010-4366899
Här kommer min berättelse om hur jag fick tag i mailadressen och telefonnumret.
I vintras väntade jag ett paket från USA som kom till sverige väldigt fort men som aldrig tycktes gå vidare från arlanda. Jag kunde spåra det och se att det låg på arlanda så efter ungefär en vecka ringde jag kundtjänst och hörde med dom om det skulle skickas vidare någon gång. Tjejen jag pratade med gjorde så klart det hon kunde och hade befogenhet att göra för att hjälpa mig men kunde inte svara på varför paketet aldrig gick vidare. Jag återkom efter en vecka till då det fortfarande inte hänt något och dom kunde fortfarande inte förklara varför det aldrig gick vidare.
Till slut fick jag höra att det förmodligen var borta och att det tyvärr inte fanns något att göra åt det. Jag ifrågasatte det och sade att det säkert ligger kvar där på arlanda någonstans, jag ville bara ha något sätt att kontakta postnord arlanda direkt. Jag frågade efter ett telefonnummer eller mailadress till postnord på arlanda som jag kunde kontakta istället men fick svaret att något sådant inte fanns. Det lät konstigt tyckte jag, det måste ju vara väldigt många som jobbar hos postnord på just arlanda eftersom det kommer in så enormt mycket paket från utlandet, att det inte ska finnas någon som helst typ av kontakt dit låter ju absurdt.
Trots att jag i princip blivit ombedd att ge upp gav jag mig inte och skrev med smått arg betoning hela denna historia på postnords facebook, jag fick ganska snabbt ett meddelande på messenger från postnord där jag fick telefonnummer, emailadress och instruktioner om vad jag skulle skriva i mailet jag skickade och att dom på det "nya" telefonnumret förmodligen skulle kunna hjälpa mig. Jag gjorde det dom sa och paketet gick vidare och levererades ett tag efter det, varför jag inte kunnat få denna information några veckor tidigare när jag först kontaktade dom vet jag inte.
Var snäll mot kundtjänst, dom har inget att göra med ditt paket och är ENDAST där för att hjälpa dig. Är man extra snäll kanske den man pratar med anstränger sig extra mycket för att lösa problemet, det kommer aldrig hända om man är otrevlig.
submitted by dilkoman to sweden [link] [comments]


2018.02.14 23:24 AmIStalker [Seriös] Är jag en "stalker"?

Faktumet att jag behöver fråga frågan är skrämmande i sig.. men jag antar att jag ska ge lite kontext.
Varje vardagsmorgon så går jag på en promenad, på promenaden brukar jag gå in och köpa en kopp kaffe på "cafe 1". Cafe 1 har bra kaffe och ett erbjudande på morgonen. Det var så fram till för ~3-4 månader sedan. Det som hände var att av någon anledning (minns inte varför) var cafe 1 stängt, jag visste detta då jag var stammis och ägaren hade sagt det till mig dagen innan. Tur för mig finns det ett till cafe tidigare på gatan, cafe 2. Cafe 2 har också gott kaffe, inte lika gott men fortfarande gott lite dyrare också, helt enkelt en lite sämre version av cafe 1.
Jag går in i cafeet och går fram och ska köpa mitt kaffe, det är en söt tjej i kassan som jag inte riktigt kan sluta tänka på. Nästa dag går jag till cafe 2 för att... Jag antar att jag är kåt. Den söta tjejen är inte där, men jag beställer mitt kaffe ändå. Därefter går jag en omväg runt kvarteret cafe 2 ligger i för att kunna se in genom skyltfönstret och avgöra om jag skall gå in eller inte. Detta fortsätter i ~3-4 månader.
När jag väl är där inne gör jag ingen grej av det, säger sällan något till henne och om jag gör det är det typ "kallt ute idag" ellet liknade simpla allmänna saker. Sen sitter jag med mobilen eller läser tidningen. Jag antar att personalen förstår vad jag gör då jag bara är där dagar då hon arbetar. Hennes schema är förövrigt oregelbundet som in i helvete. Hon är runt 20 och jag fyllt 19 i år.
Min fråga är alltså är jag en stalker för att mitt beteende avviker på det här sättet? Går alltså en omväg och till ett sämre cafe för att "spana in" en tjej som jag knappt pratat med.
Skall också nämna att jag har ASD.
submitted by AmIStalker to sweden [link] [comments]


2018.01.04 11:27 TheWolfwiththeDragon Försöker hitta en svensk film. Kan någon hjälpa?

Postar här för så vitt jag vet så finns det ingen svensk variant av tomt.
Filmen är antagligen från första hälften av 2000-talet. Kanske 2003. Den handlar om en kille som försöker få en tjej.
Nedan här är ett par scener som jag minns ur den och som jag tror alla kommer från denna film. Om inte så kan ni gärna skriva om ni vet vilken de kommer ifrån.
1) Han skaffar en hund (tror Tax) för att locka till sig tjejer. Han lyckas dock locka till sig en äldre dam och ljuger för henne och säger att hunden ska avlivas.
2) Efter att han har träffat en tjej så lämnar han hunden i en park, hoppar in i en Taxi och säger ”följ efter den där bussen annars kommer jag aldrig att se henne igen” och taxichauffören blir glad och säger ”ah, så som på film!”
3) Han är hos en kompis som har sin flickvän hemma. De sitter på två olika soffor och hon säger att hon vill se Robinson och kompisen svarar ”Men det är klart att vi ska se det”, men han säger ”Alltså du, vi har sett de så många gånger nu. Jag orkar faktiskt inte mer.”
4) I slutscenen så hoppar han in en taxi och säger åt honom att kvickt köra till flygplatsen för att tjejen han träffade håller på att resa iväg. Det visar sig vara samma taxichaufför som förut. Efter en vild jakt med polisen efter sig så överlämnar sig chauffören till polisen så att killen kan springa in efter henne.
Väl inne ser man hur hon checkar in och är på väg att gå på planet. Han lurar en arbetare på flygplatsen för att komma åt högtalaren och där så berättar han ut i hela flygplatsen om sin kärlek till henne. Men efteråt ser han att planet har gått och han tror att spelet är över. Han sätter sig och jämrar sig, men då kommer hon gåendes för att hon bestämt sig att inte resa.
submitted by TheWolfwiththeDragon to sweden [link] [comments]


2017.09.19 11:30 Royalbazto Självscanning fick avstämning och ångest

Jag och tjejen gick för att handla på Ica för att undvika svältdöden. Stolt tar vi upp ett Ica kort och drar det i automaten för att bli belönade med en egen scanner! Är ju smidigt och man slipper rushen och undviker kö och stressade kassörekassörskor osv osv. Vi fyller kassen med varor och tar klivet mot kassorna. Så väl allt bra i livet!
Det är enorm kö på alla 3 kassorna. Nu snackar vi "Jag kommer missa mitt TV program" lång kö överallt. Vi ursäktar oss förbi alla smått irriterade människor tills vi når utcheckningen. Ingen kö där! Kanon tänker vi. Stolt drar vi igen Ica kortet och drar en lättsam pust när vi börjar trycka oss fram på utchecks skärmen.
Pip pip! Röd lampa blinkar! Mina händer dras tillbaka i smått förvirring från den nu rödskrikiga skärmen som en gång var min vän och tröst! " Ert köp måste behandlas av personal" En kassörska sliter sig nu från monsterkön för att behandla vårt problem. Hon säger att vi måste gå runt till kassan.
"Tusan! Aja vi får köa inte mer med det, man börjar ju bli bra på det och kanske kan man...."
Hinner knappt ställa mig längst bak då kassörskan viftar fram oss till sig. Hela kön tittar nu förbryllat på oss, paret som står längst BAK i kön! Vi ursäktar oss förbi kund efter kund. Känner hur deras blickar får min ryggrad att krypa ihop mer och mer för varje person vi tränger oss före.
Väl stående längst fram så strular bandet och vi får vänta ytterligare på den platsen där alla ser oss. Vågar inte titta bakåt. Bandet går igång och den större och äldre mannen bakom mig måste nu med sina händer och muskelstyrka hålla tillbaka sina och andras varor så att våra inköp kan hivas upp på bandet. Jobbigt läge!
Mina "förlåt" och "ursäkta mig" skulle inte räcka till och känner att jag inte vågar öppna truten ens därför att mina ord skulle kanske orsaka en "kommentar" en så kallad männsklig kontakt i min nu pressade situation!
Jag tiger och försöker bara ladda upp allt i vår påse så snabbt som möjligt. Tjejen börjar leta efter Ica kortet "hade det nyss" Panik! Snälla tiden gå fortare! Jag vill inte vända mig om och se en lång rad av stressade, fundersamma och nu antagligen ganska så förbannade människor eftersom att det kom två idioter från ingenstans och GICK FÖRE I KÖN!
Kortet dras och jag kastar ner varorna i påsen, brödet underst krossat av mjölkpaket och huller om buller. Skit samma nu måste vi gå! Jag såg aldrig bakåt och kommer hädanefter alltid blicka frammåt. Det som händer i kön hoppas jag stannar i kön, annars blir det flytten eller värre! Coop!
submitted by Royalbazto to swedishproblems [link] [comments]


2017.08.05 02:20 FinnagainsAwake Migrant Sex Criminal: I Hate Sweden, I'm Just Here to Fuck Swedish Girls and Take Your Money! (Dagens Vimmerby) 28 July 2016

The victim of a man who allegedly sexually harassed four women has told a local newspaper that the migrant told them that he hates Sweden and is only there so that he can “f*** Swedish girls”.
In a central square in Vimmerby, in the early hours of Sunday morning, four women were approached by a migrant shouting abuse, who then pulled his trousers down in front of them.
The man started to follow the young women and when they asked him to stop, telling him they felt uncomfortable with his behaviour, the 27 year old became aggressive. One of the women told the Dagens Vimmerby that, after becoming agitated, the migrant then began screaming that he hates Sweden and telling them that he’s only in the country to “f*** Swedish girls” and spend their money.
The migrant then spat at the women, undressed in front of them and proceeded to urinate on a bench in the square. Police found the 27 year old in a side street shortly afterwards and arrested him on the spot for indecent exposure and sexual harassment.
It was later found that the suspect had previously received a deportation order, because his request for asylum was rejected as invalid. The man has now been transferred to Skåne province, where he is in custody waiting for the expulsion to be enforced. Calle Persson, one of the policemen on duty in Vimmerby that night, warned however that criminal cases against migrants can delay their deportation.
One of the alleged victims told the local newspaper about how the ordeal has affected her. On the same night, the 20 year old also reported to the police that she had been molested by a bald foreign man. The woman said that while she’s tried not to think about that night’s events, she now never wants to go out at night alone again.
http://www.dagensvimmerby.se/nyheteblaljus/e/6423/kommer-aldrig-ga-hem-sjalv-igen/
I lördags natt inträffade två sexuella ofredanden i Vimmerby. För Dagens Vimmerby berättar en 20-årig tjej om den mycket obehagliga situationen vid torget. – Jag mår bra, men jag kommer aldrig vilja gå hem själv igen, säger hon.
I går skrev Dagens Vimmerby om att en man ofredat minst fyra tjejer vid torget i Vimmerby och om att en annan man ofredat en tjej på ett nattklubb. Nu kan vi berätta mer om vad som hände i lördags. Dagens Vimmerby har pratat med den flicka i 20-årsåldern som var med om båda händelserna.
Redan tidigt på kvällen blev personen utsatt för ett ofredande på dansgolvet på Kharma.
– Det börjar med att en kille kom fram på krogen och tryckte upp sitt äckliga könsorgan mot min rumpa, så resten av kvällen koncentrerade jag mig bara på att dra undan andra tjejer från honom, säger hon till DV.
”Blev så himla obehagligt”
Senare på kvällen stötte flickan ihop med samma man, som uppges vara mellan 40 och 45 år, utanför nattklubben.
– När vi står utanför Palma står denna snubbe tillsammans med sin kompis och helt plötsligt säger min kompis ”kolla vad de där glor på oss”. Då bryter jag ihop för det är ju killen från Kharma och jag kände att det blev så himla obehagligt helt plötsligt.
Mannen som ofredade tjejen inne på nattklubben står alltså och pratar med den man som senare ofredar en mängd unga flickor och pojkar.
– Det börjar med att han börjar följa efter två tjejer så vi vänder och går efter dem. Då slutar han följa efter tjejerna och går runt hörnet vid Önska.
Blottade sig
Mannen kom sedan fram till sällskapet som bestod av fem tjejer och tre killar.
– Sen när vi ska börja gå kommer han fram till oss och börjar bli otrevlig mot alla som försöker prata med honom. Då går vi därifrån men han följer efter så vi säger att det börjar bli obehagligt att han går efter och bad honom gå åt ett annat håll. Då börjar han skrika hur mycket han hatar Sverige och att han bara är här för att "fuck swedish girls" och spendera sina pengar.
Kort senare blottade mannen sig för sällskapet, visar ett ”fuck you”-tecken och spottar mot tjejerna och killarna. Därefter urinerade mannen på en uteservering vid torget och tjejerna kunde till slut lämna platsen.
”Då jag fattade”
I går anmälde personen som DV pratat med händelserna till Polisen. Mannen som blottade sig omhändertogs senare av Polisen och sitter i ett förvar i väntan på att hans utvisningsbeslut ska verkställas. För ofredandet på nattklubben har Polisen ingen misstänkt.
– Jag mår bra, men jag undrar vart han är för det var ju inte samma person som blottade sig och det på stan. Det som hände på krogen tänkte jag knappt på förrän de stod utanför Palma och glodde på oss hela tiden. Det var då jag fattade hur äcklig han var och att det inte är okej.
”Det var hans syfte”
Den 20-åriga personen har aldrig varit med om något liknande tidigare.
– I går kändes det verkligen som om att det var hans syfte. Annars kanske man varit med om att någon kommit bakifrån och dansat in i en, men detta var inte en sån händelse.
I dag har flickan försökt att lägga bort händelsen.
– Vi pratade om det i morse, men jag har försökt att inte tänka på det. Jag kommer nog gå hem om jag ser mannen på krogen igen och jag kommer aldrig vilja gå hem själv igen. Det är så jag känner att det har påverkat mig.
submitted by FinnagainsAwake to SpaceFeminists [link] [comments]


2017.07.04 14:21 ItzMarcelo195 Gjorde bort mig på biograf

Skriver detta på mobilen nu så sorry för stavning men whatever.
För ett par veckoen månad sen så skulle jag och några kompisar gå och se guardians of the galaxy vol. 2. Jag hade bokat biljetter på sf.se och när vi väl var i biografen så skulle vi betala.
När man reserverar biljetter så tillkommer alltid en reservationsavgift på 10kr och jag skulle betala den, fast jag som är så efterbliven trodde att man skulle betala den EFTERÅT man betalat för biljetterna, fast det är alltid första man som betalar den (där jag bor iaf). Så jag stoppar in kortet i kortläsaren och tjejen som jobbar där i kassan frågar:
"Ehmmm... ska du ha något".
Då började det bli pinsamt och för att göra att jag inte ser ur som en total idiot svarar jag:
"En dricka tack.."
Så säger hon:
"Vilken storlek?"
Jag svarade:
"Cola".
Ska aldrig återvända iaf..
submitted by ItzMarcelo195 to swedishproblems [link] [comments]


2017.05.29 01:01 kastabortmejnu [Seriös] Raskortet i senaste Opinion live

Reagerade starkt på tjejen som drar raskortet i senaste avsnittet av Opinion live.
Som första generationens invandrare tar jag oerhört illa vid när folk tar första bästa möjlighet att diskreditera sin motdebattör genom att säga att de minsann inte kan känna förtryck. Jag känner inte alls igen mig i den världsbild som målas upp där svensk arbetsmarknad är nån slags hyperrasistisk dystopi för invandrare. Tvärtom så har alla mina arbetsgivare betett sig oerhört bra mot mig under mina år på arbetsmarknaden.
Det känns som att elefanten i rummet är utbildningsnivå, vilket turligt nog debatterades i programmet. Är man lågutbildad utan referenser eller språkkompetens så finns det alltid tio människor bättre lämpade än dig för ett jobb. Det är inte rasism. Både jag och mina föräldrar assimilerade och utbildade sig i Sverige och har kvalificerade jobb. Det var inte alltid lätt (det är jobbigt att plugga, yo) men slutresultatet är klart värt det.
Om man ska försöka hitta ett diskussionsunderlag här så vore det väl om någon mer känner igen sig i min situation (eller alternativt har helt andra åsikter). Tack för orden.
Källa (ca 10:10): https://www.svtplay.se/video/13668956/opinion-live/opinion-live-sasong-2-18-maj-22-00?start=auto&tab=senaste
PS. Använder throwaway-konto.
submitted by kastabortmejnu to sweden [link] [comments]


2017.02.06 19:42 Some_Turtle Skulle ta tåget hem.

Är på väg hem efter en seg måndag i skolan. Ska ta pendeln hem och har nyss kollat att nästa tåg går 14.35, klockan är 14.33. Jag springer mot perrongen där tåget vanligtvis avgår ifrån, men inte idag. Det står ett tåg där men skylten visar bara ett ankommande tåg från helt fel ort. En äldre man som förmodligen hamnat i en liknande situation närmar sig mig och tåget. Han tittar på mig och jag rycker impulsivt på axlarna. "Hmm jag vet inte, det skulle gå ett 14.35 men det verkar inte vara här" säger jag och går utan svar därifrån för att få en bättre överblick över perrongerna.
Ser att mitt tåg är skyltat två perronger bort men istället för ett gammalt pendeltåg står ett expresståg där. Nu börjar jag bli stressad och tar upp mobilen igen för att se om jag läst fel. Innan jag hunnit ta reda på det ser jag hur batteriet når 0% och mobilen slocknar. Jag tittar upp och efter ett tag ser jag mitt tåg i horisonten på samma spår. Nu är klockan säkert redan 14.35 och jag springer som jag aldrig sprungit förut. Jag stiger flåsande på bakersta vagnen.
Utan att tänka frågar jag närmsta person:
-Är det här tåget mot (slutdestination)?
-Förlåt?
-Är det här tåget mot (x)?
-Aa...
-Okej tack!
Kort paus (Personen såg ut att vara en cirka 17-årig tjej vilket bara gjorde allt värre för en 15-åring)
-Vad bra...
-?
-Vad bra, hade vart jobbigt annars haha...
-Jo. (Hon ler)
"Tack!" Säger jag igen och tittar bort. (Är tydligen helt dum i huvudet)
Paus igen
-Tåget gick fel...
-Gjorde det?
-Det brukar inte gå här menar jag. (Pekar mot den första perrongen)
-Jaha nej haha...
Vid det här laget är hon säkert minst lika obekväm som jag, men det stoppar inte mig. Klockan är 14.36 och det börjar kännas jobbigt att ha sprungit till tåget för att sedan stå där som ett fån.
-Och så åker den inte... säger jag tyst.
Hon hör inte så jag upprepar mig.
-Nä.. säger hon och vi skrattar båda lite nervöst.
-Irriterande när det inte åker...
-Mm
Klockan är 14.37. Nu önskar jag att jag hade missat tåget och sluppit allt. Det finns inga platser på tåget bortsett från dem bredvid upptagna säten så enligt svenska regler tvingas jag stå kvar bredvid denna stackars människa jag nyss terroriserat.
Dörrarna stängs och tåget börjar röra sig. (Och lämnar den förvirrade mannen bakom sig) Jag skakar fortfarande, delvis på grund av min spurt till tåget och delvis mitt spontana småprat. Då mobilen är död gömmer jag mig i en Metro jag haft med mig och hänger så att tidningens baksida pekar ner mot golvet.
Jag glömde nämna att jag under hela tiden hade kramat en biljettautomat och tänkte inte på detta förrän en biljettkontrollant försökte komma åt den. Jag flyttar på mig och säger tyst förlåt. Jag hade även täckt en tidningshållare med Metro-tidningar som jag inte ens märkt. Det gjorde jag däremot när samma tjej försökte komma åt en och jag flyttade mig. Samma sak när hon ställde tillbaks den 5 minuter senare.
Som tur är går tjejen av på nästa station och jag kan sätta mig ner på en av dem lediga barnvagns/handikapp-platserna längst bak för att andas ut. Precis när jag tror att allt är över lutar sig en kvinna fram och frågar om jag skulle kunna tänka mig att hjälpa henne få av en barnvagn vid en station. "Visst" säger jag och väntar på att vi ska nå stationen. Det står två barnvagnar på golvet och hon håller sitt barn i famnen.
Det är bara vi som sitter i den här delen av vagnen så jag frågar "Har du två barnvagnar?", en sekund senare inser jag hur dum den frågan låter.
Hon skrattar. "Nej det är nog någon annans" säger hon och pekar mot raderna med sittplatser.
-Aha jo... Har nu tappat räkningen på hur många gånger jag velat krypa ner i ett hål.
Smart som jag är börjar jag nu planera i förväg vad jag ska svara när hon tackar för hjälpen då jag läst om flera misslyckade försök på /swedishproblems. Kommer fram till att "ingen fara/varsegod" passar bäst. Räknar hållplatserna och till slut börjar hon ställa sig upp, jag gör detsamma. Vad gör jag nu? Ska jag ta upp barnvagnen utan att säga något eller fråga henne...
-Ska jag hålla den?
Hon nickar.
Jag antar att hon vill att jag ska bära ut den själv och börjar känna lite på olika delar av barnvagnen för att hitta tyngdpunkten och hur jag ska hålla den. Tåget stannar så jag plockar upp barnvagnen och folk börjar samlas runt dörrarna. Där står jag hållandes en barnvagn i fem plågsamma sekunder innan dörrarna äntligen öppnas. Vi går ut och jag ställer ner den en bit från tåget.
-Jättesnällt, Tack!
-Varsegod
-Tack
-Tack (Varför blev det såhär, allt var ju planerat).
Går på igen och åker hem. Utan batteri kvar i mobilen promenerar jag hem medan jag trycker i mig en Wasa Sandwich och försöker processa allt som hänt samt omvandla det till min första Reddit-post. Någon kan även ha sett mig äta snöflingor direkt från luften.
Orelaterat: När jag skrev detta ringde en släkting och jag försökte smidigt dricka lite te medan jag lyssnade. Jag missade munnen och hällde istället te på mina ben och fick sitta kvar tills samtalet var över.
submitted by Some_Turtle to swedishproblems [link] [comments]


2016.11.01 00:00 kane_1371 Sverige idag. Romer som jag undvek.

Jag har tänkt på det här sedan tidigare idag på förmiddagen. Jag har tänkt just på det att hur vi behandlar och bemöter dem som har redan blivit stämplade med olika namn som gypsy, zigenare eller det som ska vara det fina sättet att kalla de för, alltså "Romer". Att komma till världen med detta stämpel är ju svårt nog men det blir ännu värre när den personen råkar att tigga också!
Det var igår som vi hjälpte en man som är en av de flera alkoholister som finner sig på stans gator med några kronor och idag "skänkte" vi några slanter till FN för att ge mat till barn och genom det så kände man sig jätte bra och tyckte lite mer om sig själv. Men den bilden av det som jag hade sett tidigare samma dag var fortfarande framför mina ögon.
Jag är bland dem som har sett på situationen med Romer som någon katastrof som regeringen måste ta hand om så att både staden ska se finare ut och de här människor ska få lite lugn och ro och "bättre" liv. Ja, alltså en av de som försöker att undvika romer som tigger så gott det går, som skulle inte ens hälsa på dem när de hälsar på mig. En sådan människa... Men just idag på just den där spårvagn som jag klev på rasade det hela svart och vita bilden och världen som jag hade byggt för mig själv ner.
Jag märkte att vagnen rör inte på sig och undrade vad är det som har hänt och strax efter det kom vagn chauffören till den delen som jag hade suttit och började prata med någon av resenärer och jag märkte inte mycket av det tills han sa "ingen tiggeri här då, okej? " Det var då som jag äntligen såg vem han faktiskt pratade med. På stolar bredvid mig satt några av de vanliga tiggare Romer som jag hade sett så många gånger innan och hade försökt undvika.
Något var dock annorlunda; den blick som jag såg i ansiktet av den killen som satt på stolen precis bredvid våran stolar som var nere och generade och den tjejen som svarade chauffören med två enkla ord "No, No". Hon lät trött och när jag tittade på henne så var det något mer än det generade blicken som unga killen hade. Hon var trött och utmattad, och det såg ut som att hon kommer äntligen att brista ut och gråta. Hon suckade två gånger och till min förvåning började tyst sjunga någon sång för sig och röra sin kropp lugnt till rytmen av låten som bara hon kunde höra.
Jag var helt förvånad, det var ju uppenbart att hon var sårad och trött men hon hade valt att spela bort det hela. Allt detta hände medan jag och alla andra resenärer antingen tittade på eller undvek hela "pinsamma" situationen genom att titta bort. Jag tyckte att chauffören var något respektlös men de var iallafall Romer som är desto värre tiggare så det var förståeligt.
Jag klev av vid domkyrkan och dem klev av också. Jag tittade upp och såg en man kanske runt 60 pratar med henne medan han håll en sliten och gammal 100 kronor sedel framför henne och när hon ville ta emot det så försökte han att stoppa det mellan hennes bröst och samtidigt självklart tafsa på henne. Hur tror ni hon reagerade? Skrek? Slog honom? Bad killen som var med de som jag gissar var hennes bror om hjälp? Nej, nej och nej igen. Hon bara guidade mannens hand ifrån sig och gav 100 lappen tillbaka till honom medan hon log.
Ett så bittert leende som jag knappt hade sett i mitt liv innan. Jag hade sett det innan men väldigt få gånger och återigen förväntade inte det av just henne i just den situation som hon var med i. Det var ett leende som man bara ser hos folk med krossade hjärta. Som om det finns ingen annan i världen som lider lika mycket som just den personen.
Jag självklart hade en dag framför mig som var fullt med möte och jobb och allt annat och dessutom var hungrig och väntade inte för att se mer än det att den unga killen återigen tittade ifrån hela grejen och att den äldre mannen stoppade henne för att prata lite mer med henne.
Men under hela dagen och kvällen så har jag inte kunnat glömma hennes ansikte och det leendet som jag såg. Inte när jag pratade med min kompis via telefon, inte när jag åt min mat och inte heller när jag pratade med min bror i Iran via telefon. Och definitivt inte på jobbet heller även om jag hade just på grund av mitt jobb fått chansen att titta på en av dem mest magiska föreställningar någonsin.
Jag vet inte om jag någonsin kan glömma det eller när kommer det att hända men det finns något som har ändrats hos mig. Det spelar ingen roll om vi tycker inte om en tiggare eller vadsomhelst men att vi behandlar andra människor så bara för att de är "zigenare tiggare jävel" är bevis på att vi som människor har varit allt annat än förstående och barmhärtiga empatiska varelser.
Alltså det som jag tänker på är att vad har hon och hennes familj upplevt för att reagera på så sätt? Vad var deras upplevelser? Vad kan krossa en kvinna så att hon bara ler ett så bitter leende istället för att göra något mer?
Vi borde tänka på vårt liv och bemötande av andra människor speciellt om vi redan har fördomar mot dem.
submitted by kane_1371 to sweden [link] [comments]


2016.08.27 22:21 fl_li Varför 90talist vänstern tycker multikultur fungerar - av mig

Multikulturella samhällen "fungerar inte".
Den curlade vänstern tycker, tror och vet med sig att multikultur fungerar. De har svarta, vita, gula, röda, blåa och orangea kompisar och allt som oftast har de också liknande intressen och värderingar. När de då ser en arg post på skithålet Flashback, där folk inte kan betee sig utan drar alla över samma kam, måste det hända något från andra parten. Eller hur?
Då har vi två grupper av människor. Vänster och höger. Vilka verbalt bajsar på varandra var tillfälle som ges för att visa att de har rätt.
Ser vi det fördomsfullt objektivt är flashbackare steretypiska böndesvenskar från förorter eller byhåla som upplever problem pga: de bor där det är problem/låg inkomst/social status 0. I skottlinjen så att säga. Här lär sig barnen släcka brinnande bilar och lägga förband. Lärarna i fororterna har gett upp. De barn som vill lära sig hamnar i skymundan för bråkstakarna som inte har framtidsplaner. Det blir pannkaka av allting. I förorterna och byhåla finns en stark skillnad mellan kön, antingen pga gymnastiklektionerna eller religion, kanske bägge.
Medans vänstern fördomsfullt objektivt är den stereotypiska tjejen/killen på södermalm med skrikig hårfärg och kläder från Beyond Retro (som är en second hand butik utan second hand, med priser som NK för indiska skitprylar). Dessa bor i flummiga höginkomstområden där man har dyra bilar och allmänt hög social status. Det värsta man upplevt är Uffe som druckit för mkt och åker ambulans, igen. Lärarna i de här skolorna tycker att han och hon är en social konsturktion och att man egentligen inte kan belägga en person med ett kön. Istället för historia ska man göra klippböcker med bilder från tumblr.
Viktigt här att påpeka. Flashback har inte rätt. Man kan inte säga att alla invandrare är dåliga och sättet de skriver det på är bara pinsamt. Hursomhelst så fungerar inte multikultur, trots anektoder vi får med oss från Dovas en fredag och lördag, och måndag och tisdag och alla andra dagar - vänsterflummarna jobbar ju inte, men har trots allt råd med öl på krogen, deras inofficiella forum, varje dag.
Varför fungerar det inte?
Jo.
För.
Att.
ALLA, och jag menar ALLA, invandrare (får vi ens säga så?) alla svenskainvandrare/människor med bakgrund, en förälder, ibland båda, från andra länder och framförallt KULTURER som bor i dessa välgärgade områden är INTEGRERADE.
Med det menar jag då inte INTEGRERADE i samhället. Det kan vem som helst bli. Vem som helst kan köpa en bil, handla på ica, dricka en bärs på dovas och sen åka hem för att leva som de gjorde innan Sverige.
En integrerad familj lever som om de bott i sverige flera hundra år tillbaka. Personligen är alla mina nära vänner av utländsk härkomst lika svenska, eller svenskare än vad jag är till sättet att leva. Många kan inte ens skriva på sina föräldrars modersmål, eller andra/första språk, om ens det.
Det problem som uppstår när den ledande majoritet av personer i Sverige som bestämmer tillhör grupp A, med social status ++, ekonomisk boom, geografiskt MVH och endast träffar likasinnade får vi vår rådande situation.
Jag säger inte att personer från andra länder, eller med annan kultur i ryggen och alla i förorten är dåliga människor. De fick aldrig chansen. Samhället har svikt dem för att kunna mäta penis med sina politikerkompisar om vem som kan öppna sina hjärtan mest. Till bekostnad av en extrem segregering som inte kommer att gå att lösa.
Multikultur fungerar inte. Vänsterns fördom är att alla, trots att de är svenska som dig och mig, på grund av hudfärg är invandrare likvärdiga valfri du kan se i en förort. När det som verkligen sker är att där "multikultur fungerar" är alla av samma skrot och korn. Den multikultur vi har idag är egentligen produkten av Svenskar med annan hudfärg än vit. Svensken ser inte multikultur, haen ser ett större applox
Källförteckning: Söder, förorter, USA, flashback, reddit och kompisar.
Om du klarade av at lösa hit utan att tappa tråden som mig köper jag en piggelin åt dig.
submitted by fl_li to svenskpolitik [link] [comments]


2016.06.21 00:11 hikaren [seriöst] Jag har bevittnat något paranormalt och behöver tips och råd

Jag bor och har i hela mitt liv bott i Lappland. Är nog tekniskt sett den enda boende i Kvikkjokk. Finns säkert några fjällstugor här och där men jag är nog den enda som bor i sin stuga på heltid. Kvikkjokk är känt bland Kungsledens fjällvandrare som den etapp (för de som väljer att ta den rutten) med minst människomänniskoliv och mest natur. Har sett en hel del vrickade människor här ute faktiskt men det får jag ta till någon annan tråd.
Det jag hade tänkt att berätta är något som började för massa år sedan när jag träffade ett par och som på senare dagar tagit fart igen.
Första natten man spenderar i en stuga i ingenmansland resulterar alltid för alla i sömnlöshet. Men man lär sig nog mer än vad man tror efter den första natten. Det gjorde jag i alla fall. Den första morgonen tänker man såklart inte på hur erfarenheten har varit att sova själv i en stuga såhär är, men tänk tillbaka på det några år efter så kommer du förstå vad jag menar. Man insåg att det inte fanns några seriemördare eller psykopater som kikade in på en när man låg i sin fåtölj framför brasan. Om det var något som knakade eller knarrade så var det träd eller möss och inget annat. Man måste lära sig att förtränga bort skräckfilmstänket.
Det var en kväll som däremot var lite olik andra kvällar. Jag hade kommit tillbaka efter en dags vandring. Gjort mig hemmastadd och lagt mig i min fåtölj. Hade kanske legat framför brasan i 4-5 timmar och läst min bok. Det hade varit kväll ett bra tag nu och det var mogen tid för mörkret att börja krypa in. Det var då jag såg två svarta silhouetter ge ifrån sig skuggor från fönstret. Det var absolut människogestalter jag såg från skuggan. Detta gjorde mig faktiskt livrädd - var det rånare? Mördare? Psykopater? Det visade sig vara "fjällvandrare" som hamnat på fel spår och sedan hade det blivit så mörkt att de desperat försökt hitta en stuga och som tur var hittade de mig (jag bor inte mitt i center av Kvikkjokk).
De var väldigt artiga av sig. De erbjöd sig att bland annat städa upp disken i mitt kök för att jag bjudit in dem. De erbjöd sig att t om göra ordning mat från det jag hade i kylskåpet. "Kör på" tänkte jag. Vi lärde känna varandra väldigt bra över maten och ölen jag bjöd på i mitt vardagsrum strax därefter tog de emot välvilligt. Vi hade en väldigt mysig stund tillsammans den natten. Det visade sig att de var ett par som lärt känna varandra under studietiden. Han en fysikerstudent och hon en ingenjörsstudent (samma ämne), båda på avancerad nivå. De sade att de visste att det var något mellan dem när killen (som läste på Lund) var på studiebesök på hennes skola KTH och de börjat småbråka om skillnaden mellan fysikstudenter och ingenjörsfysikstudenter - vilken utbildning som var bsät. Lite avundsjuk måste jag medge att jag var. Det de två hade, var något jag bara upplevt en gång tidigare men hon jag upplevde det tillsammans med avled i en bergsolycka för några år sedan :(
Vi höll säkert på och prata och hade det jättetrevligt 4-5h framåt. När klockan slog 0300 somnade den siste.
Morgonen därpå var de borta. Det var som om de inte ens varit där till att börja med. Kläderna var hoppackade, fanns inga spår av ölflaskor eller tallrikar och inga fotsteg från jorden nedanför mitt fönster som jag är hundra på att de måste gått igenom när jag först såg de i form av skuggor. Värst av allt var egentligen disken. Jag minns till 110% att tjejen hade erbjudit sig och diska men morgonen efter var allting tillbakakastat till den oreda det till början var. Helt sjukt egentligen. Det enda fysiska jag hade kvar som minne från dem var ett hjärthalsband (ni vet som de har i romantiska hollywoodfilmer) som när man fäller upp så visas en bild av båda personerna i relationen. Deras ansikten var där klart och tydliga, bara att det var som om porträtten i halsbandet hade föråldrats 50-60 år. Bilden var inte alls lika klar som den var natten jag fick den. Väldigt märkligt.
Det här var något som jag grubblade över ändå tills något utöver det ordinära hände mig. (Det här är 7 år efter besöket). Jag skulle ut och vandra längs ett lokalt spår jag hjälpt sätta upp. Detta spår har jag i 10 år gått i nästan varje helg. Det finns alla möjliga varianter av det också. Korta, långa, man kan svänga av lite varsomhelst och hamna uppe på bergsplatåer eller vid sjöar och efter sitt tycke sätta upp tält där det behagar en. Den här gången hade jag tänkt att dra österut längsmed spåret så att jag tillslut skulle hamna vid en sjö för att där sätta upp tält och spendera natten, den sköna svenska augustinatten (myggnät medbringes!).
Jag kom dit, satte upp tältet, gjorde i ordning med stenar och trä för att starta en brasa. God mat hade jag med också, hade med en flintastek och lite potatissallad. Jag driftade iväg när jag låg där i strandkanten intill sjön och läste min bok 'Nightfall'. Det här är min typ av meditation och har varit det sen 10 år tillbaka när jag börjat vandra i skogen.
När det blev mörkt började allting som jag inte har någon förklaring för hända.. Jag slöt ihop boken. Gruppen hade slutits ifrån varandra. Den smala Altinol var död, antagligen efter hur uppsluken han varit i sitt arbete vid det astronomiska institutet efter deras upptäckt om solförmörkelsen. Journalisten Thermon hade återfunnit Sheenai som han hade känslor för. Sheenai hade gått med i en brandmansstyrka vars uppgift var att släcka alla bränder och stoppa brandstartare. Detta var en form av miniregeringen som hade skapats efter den stora solförmörkelsen som hände vart annat millenium i deras solsystem med fem solar.
Brasan slocknade ut trots att den hade 1,5h-2h kvar att brinna. Vildlivet som jag var ovetandes om (fast som ej var ömsesidigt) blev jag plötsligt vetandes om då ett rådjur från ingenstans kom springandes ur busken 3 meter åt höger om mig, den sprang som om något jagade den för den var inte alls rädd för mig då den sprang mot min riktning rätt i den utslocknade brasan som om den inte brydde sig om att jag låg där. Kommer en björn komma springandes efter denna bock? Nej, något sa mig att det var lugnt för det var inte bara det här rådjuret som agerade onaturligt. Jag hörde fåglar skapa rasslande ljud från träd och fiskar som började stimma till rejält i sjön från ingenstans - ingenting jag bevittnat förut. Det kändes lite som i sån där undergångsfilm när alla fåglar börjar flyga i cirklar. Så var det, vildlivet var helt i otakt. Inte ens syrsorna kunde hålla rytm.
Det var då jag såg det som jag inte vågat berättat för någon på några år sedan det här hände (förutom försvaret förstås). Först syntes ett starkt vitt ljus från botten av sjön. Som om någon tänt någonting där nere. Detta ljus sträckte sig en stor bit över sjön och vågorna gjorde så att det var svårt att få en bra bild av vilken form detta ting nere från sjön hade. Jag såg hur ljuset nere från sjön steg mot ytan, väldigt sakta och väldigt tyst. Det ända ljud jag hörde var något som skulle likna en dunkande bas som gick upp och ner i toner. Lite svårt att förklara men tänk er ett konstant: dunk, dunk, dunk, dunk, dunk, dunk, dunk etc detta började väldigt långsamt samtidigt som varje dunk gav ifrån sig en annorlunda ton från det tidigare dunket. Det här dunket fortsatte tills det gick väldigt väldigt snabbt. Nästan så att det var svårt att höra ett dunks övergång till nästa dunk.
Objektet som legat i sjön fortsatte att stiga tills man började se objektet i sin helhet. Till en början såg det hela ut som om en mantel eller ett täcke hade sakta flugit upp över sjön, men det som såg ut som ett täcke var allt vatten som rann av sidorna. Nu såg jag formen. Ett triangulär svart svävande föremål med vitt ljus på dess sidor. Jag kunde inte tro mina ögon. Helt jävla sjukt. Objektet fortsatte att stiga sakta så att jag kunde se dess undersida. I mitten av det triangulära objektet (från undersidan) fanns en väldigt stark ljuskälla av något slag. Det var denna källa som såg ut att ge ifrån sig det dunkande ljudet för det var något som såg ut som någon sorts boll som rörde sig i en sfär i en väldans fart där inne, den såg ut att vilja komma ut, men var fast. Typ. Det är svårt att förklara och det var samtidigt svårt att tyda för den här bollen var typ en tiondel så storm som hela den ljusa källan på undersidan, det mesta var bara ljus. Man såg svaga silhuetter av bollen dock.
Objektet fortsatte att stiga kanske 20 meter upp i luften. Detta var fortfarande extremt nära med tanke på hur stort det var, säkert 40 meter brett/långt, Helt plötsligt hördes ett extremt högt jävla dån, som måste ha kommit från det här objektet för här börjar minnet bli lite suddigt Det sista jag mindes var det extremt höga ljudet, typ som ett dån, som om man från ingenstans skulle stå 1 meter nära ett stridsflygplan som brutit ljudvallen. Efter ljudet kom en extremt stark tryckvåg mot mitt bröst och ansikte, så starkt att jag föll bak ner till marken och tuppade av.
Jag vaknade upp nästa dag, kanske mot eftermiddagen. Det var fortfarande ljust och jag kände mig inte alls bra. Det kändes som jag legat där flera dagar med tanke på hur hungrig och skör jag var. Men jag kände mig nog antagligen så för att jag vart så skärrad av gårdagens syn.
Det är här den sjuka delen av historien börjar hända.
I horisonten hör jag ett surrande ljud. Långt inne i skogen hör jag folk skrika ohörbara kommandon. 20 meter framåt i spåret ser jag hur 2 soldater varav en med en schäfer springer emot mig. Jag ser att båda två bär en bindel på armen som det står MP på. Båda ser lika angelägna ut att få tag i mig.
Jag kan bara tänka mig en sak varför de velat stanna mig och det måste ha att göra med det jag såg igårnatt. De tog mig till ett ställe inte långt från sjön där det stod 5 helikoptrar, en hel del bussar som jag gissar på att alla åkt med. Det var MP som stod och patrullerade runt, men också några som gick inne i skogen med deras hundar. Det var andra soldater där också, med baskrar som också såg ut att gå runt i skogen men också på området där de slagit upp läger. Det var säkert 100-150 man här totalt. Jag såg ett gäng på 10 personer komma rusande ut ur skogen (åt samma håll där jag vet sjön låg) med sådan klädsel CBRS-soldater har (gasmask, skyddsdräkt). Man kunde se att de hade något viktigt att rapportera in då de sprang mot den 2 meter långa soldaten som förde sig med naturlig auktoritet. Han måste ha varit befälhavaren för den här operationen.
Egentligen får jag inte säga mer. Men ni måste få veta.
De släppte mig 3 h efter att de tagit in mig. Jag fick mat, läkarbesök mm. Jag blev också förhörd. Frågorna de ställde var väldigt underliga. Om vi säger såhär. Jag skulle aldrig haft en bild av att Försvaret skulle veta något om något sånt här. Jag trodde att de skulle stämpla mig som någon konspirationsteoretiker eller så men nej.. Istället ställde de frågor utöver det jag såg. De fiskade med frågor som om de hade uppfattningen att jag sett mycket mer än vad jag egentligen sett. "Är du helt säker på att du inte såg 3 objekt ackompanjerat med det första objektet?"; "Det här ljudet som "objektet" gav ifrån sig, du är helt säker på att du inte hört det förut, inte ens från några bekanta som arbetar med naturliga fenomen?", va tänkte jag? Försöker han insinuera något? Något om mina gamla fysikerbekanta, fast de räknas knappast som bekanta. "Hur väl känner ni det här paret?"; "Hur träffades, under vilka omständigheter? När träffades ni? Hur länge sågs ni under det här mötet?"... etc, han kunde inte sluta. Vad ville han egentligen ha ut av mig. Det här paret var egentligen nobodies för mig. Och vad menar han med att det här dunket är något naturligt fenomen? Det jag hörde lät ju minst sagt väldigt artificiellt. De fortsatte att fråga väldigt hårt om halsbandet jag hade i min väska. Det var samma halsband jag fått av fysikersällskapet som hälsat på mig förut. Jag förklarade hela händelsen för dem (förhöraren) som jag förklarat för er. När jag väl berättat klart tog han fram en bild av två personer som låg livlöst bleka intill en strandkant. Samma personer som de på bilden i mitt halsband. Hh-h-ur? Va? Sa jag helt förbluffat. "Dessa påträffades avlidna för 60 år sedan vid denna sjö". Kalla kårar kröp ner min ryggrad. Förlåt?
Förhöraren lade ut alla sina kort på bordet. Han förklarade att de försvunnit efter ett hemlighetsstämplat forskningssamarbete med den Amerikanska regeringen. Tydligen hade de hållit till i underjordiska baser i Lappland, baser som nu enligt förhöraren är förstörda. Det pågick bland annat forskning med partikelacceleratorer - långt före den tidens teknologiska framkant. Basen och projektet var högst hemlighetsstämplat men han berättade för mig, antagligen ur hopplöshet för att komma vidare med det här fallet. De hade tydligen forskat om kvantmekanisk sammanflätning och förflyttning av massa i rum/tidsrum. Enligt förhöraren hade de nått ett genombrott när de plötsligt under mystiska omständigheter försvunnit och senare blivit funna vid en sjö intill en strandkant döda, båda två. De påhittades liggande på rygg bredvid varandra. Trots att fotot var väldigt morbid i sig så såg det ut som att båda de två dött lyckliga. De dog tillsammans.
Efter denna incident hade det här projektet lagts ner och den underjordiska basen hade förstörts. Projektet och forskningen hade förts vidare och fortsatt i USA, utan det svenska paret förstås.
Det var av denna anledning förhöraren var ivrig att veta hur jag fått tag i halsbandet från det avlidna paret. Jag kom på en snabb lögn att jag hittat det vid strandkanten samma kväll jag tuppat av. Jag insåg att förhöraren hade gjort ett stort misstag att inte undanhålla denna information som jag nu kunde använda emot honom för att ta mig ur det här stället. Jag såg det i hans ögon hur han inte alls trodde det jag sa, men han insåg själv hans misstag. Förhöret avslutades, jag fick gå hem. Jag kunde i min omgivning höra det surrande ljudet från helikoptrarna åtminstone 2 dagar framåt. Den tredje dagen när jag visste att de inte var kvar gick jag tillbaka till sjön där paret hade dött på bilden. Jag försökte föreställa händelseförloppet upp till att de dog. Men allt kändes så skumt. Hur kunde de ha hälsat på mig för 7 år sedan om de dog för 60 år sedan?
Det fanns inte så mycket att göra på stranden, längre. Jag kastade några mackor och gick tillbaka till stugan. Jag satte mig framför brasan och läste klart 'Nightfall'. När jag läst klart boken låg jag i fåtöljen och bara kollade in i brasan. Sova gick inte, mitt huvud gick i för högt varv.
Jag vaknade upp mitt i natten, klockan var lite över 0100. Jag hade visst somnat om. Det var helt ljust i stugan från lamporna som fortfarande var tända och brasan förstås. Jag gick upp med filten fortfarande virad runt mig för att släcka ner och släcka brasan när jag hörde ett knakande ljud från trappan till dörren följt av två knack på dörren. Med ett väldigt sakta intervall mellan varje knack.
Vem fan kan det här va? Så här sent? Kom ni ihåg vad jag berättade ibörjan om hur man överkommer rädslan från att sova i en stuga mitt i ingenstans efter första natten? Gud, glöm det jag sa, det kändes som jag var barn igen och livrädd från att sova i min egen säng, ni vet hur man kunde vakna upp mitt i natten som barn och känna hur mörkret bara ville komma åt en trots att lamporna var tända? Så kändes det då, men nu var det någon på andra sidan dörren. Det tog mig säkert 2 minuter för att ta mig modet att ens gå mot dörren. Och personen som knackade verkade tålmodig för han knackade aldrig igen från att han knackat första gången och jag tagit mig 2 minuter att gå mot dörren.
Jag gick mot dörren, kollade inte i kikhålet för då hade det känts som att jag skulle dött,, jag öppnade dörren sakta. Kollade ut försiktigt. Ingen där. Ni fattar inte hur rädd jag vart. Vem håller på såhär egentligen?! tänkte jag. Nästan så att jag bara ville dra ut men personen som knackat skulle ju kunnat stå där varsomhelst och jag visste ju inte hans intentioner. Sedan finns det ingen belysning eller riktig bilväg bra nog att köra på i mörkret. Fyfan asså. Den natten sov jag inte, Jag släckte ner, lade mig i sängen med täcket över huvudet och skakade som bara den.
Vid 0600 (1h sömn) på morgonen därefter vaknade jag av att någon kastade in något genom fönstret. Jag rusade upp och på köksbordet såg jag en tegelsten med snöre och ett meddelande invirat i snöret. Meddelandet läste: "Wöo. Tpexw. 60 åv. Jsxs. Wxverh. Qmhwsqqev. Opsgoer rms. Qsvksr. Jövopevmrk.". Det här är något jag skulle behöva ha hjälp med att tyda för jag har seriöst ingen aning vad det betyder?
Så kan ni hjälpa mig vad det här betyder? Är det något annat språk? Baklänges på något språk? etc? Jag har försökt jättelänge och jag känner att jag bara vill dra härifrån nu.
submitted by hikaren to sweden [link] [comments]


2016.06.14 17:38 Kompisproblem Bröt kontakten med bästa vän, mår skit utav det, försökte ta livet av mig imorse. Vad ska jag göra?

Jag vet att det är dumt att skriva om detta här, men jag känner mest att jag behöver ventilera mig. Ni som vill, känn er fria att ge mig råd.
MIN situation, ska skriva så kort jag kan: (Jag kallar tjejen för Lilly nu)
Jag och Lilly började i samma klass i ettan på gymnasiet. Först pratade vi inte så mycket, men jag började få kontakt med henne genom en kompis. Lilly hade då även en pojkvän, så jag hade inga känslor för henne.
Efter ungefär ett halvår så började vi prata oerhört mycket, varje dag om man ska vara ärlig. Vi skrev hela tiden, om allt möjligt. Lilly och jag började att bli riktigt bra vänner.
Tillslut tog det slut mellan Lilly och hennes pojkvän, och det var efter detta som hon och jag kom ännu närmare varandra. Vi skrev fortfarande varje dag, men nu började vi också ringa varandra varje dag, och prata i timmar. Varje dag. Tillslut började vi att träffas, och vi umgicks minst varje vecka. Det var nu dom saker började gå ner.
För varje gång jag träffade henne, så fick jag starkare känslor för henne. Tillslut hade jag så starka känslor, att jag inte kunde vara tyst om det. Så jag berättade hur jag kände, och naturligtvis så sa hon att hon inte kände likadant. Istället sa hon det klassiska "du betyder oerhört mycket för mig, men..." Jag tog det ganska hårt, men jag behöll kontakten med Lilly.
Efter detta, så kom vi ännu närmare varandra, trots att jag hade erkännt min attraktion till henne. Dock hade jag fortfarande känslor för henne.
Några månader efter det, så träffade Lilly en kille. Hon och han kom varandra väldigt nära. Jag blev naturligtvis svartsjuk, och det gjorde extremt ont av att bara tänka på hennes nya snubbe. Tillslut fick jag nog av den ständiga smärtan, så jag berättade att jag fortfarande hade känslor för henne, och att det är nog bäst att vi bryter kontakten. Lilly ville inte alls bryta kontakten, och ännu en "du betyder mycket för mig" berättelse kom fram ur henne. Så jag "stannade" kvar, trots att det gjorde så ont. Hon var i princip min bästavän i det här stadiet.
Tillslut så bröts det mellan Lilly och den nya snubben med, då han var muslim, och tydligen var det förbjudet att vara tillsammans någon annan än en muslim (tydligen). Detta blev en stor lättnad för mig.
Det gick ytterligare några månader och nu var vi verkligen bästavänner. Vi skrev och snackade fortfarande varje dag. Vi träffades minst 2-3 gånger i veckan nu. Problemet var att jag hade fortfarande känslor för henne, men Lilly kände fortfarande inget. Jag visste hela tiden att det var en dålig idé att hålla kontakten med henne, då jag blev avundsjuk så fort hon pratade om andra killar, eller när någon kille började prata med henne. Det blev så långt, att jag började ogilla mina killkompisar bara för att de pratade med henne. Jag mådde riktigt illa.
Det är viktigt att poängtera att under högstadiet mådde jag väldigt dåligt, kanske inte deprimerad, men väldigt dåligt av diverse saker som jag inte tänker ta upp nu. När jag var 14 te.x. försökte jag att hänga mig själv. Allt blev bättre dock under gymnasiet.
Denna självmords känsla började dock komma tillbaka, då känslorna för henne tog kål på mig. Så några dagar innan nyår fick jag nog igen. Men denna gång så bröt jag kontakten med henne, och tog bort henne från bl.a. Snapchat och Facebook. Det kändes bättre, men nu blev jag väldigt ensam (har inte så många vänner). Det gick några dagar, tillslut ringde hon mig och frågade vafan jag höll på med. Jag berättade att jag fortfarande mådde skit, och att jag fortfarande hade känslor för henne. Vi pratade ett tag, och det slutade med att hon sa "det kommer inte lösa sig bara för att du tar bort mig." Men jag tog bort henne ändå.
Det gick sex dagar, sen klarade jag inte det heller. Så vi återupptog kontakten igen... Efter detta kom vi ännu närmare, lika så mina känslor blev starkare för henne. Så vi fortsatte att vara vänner. Jag mådde dåligt, men visste att jag skulle må lika dåligt utan henne.
Det gick en stund, och jag träffade en annan tjej, som var helt underbar (kallar henne Elin). Mina känslor för Lilly försvann! Jag berättade detta för Lilly, så hon visste att känslorna för henne var borta. Elin och jag började dejta, det kändes riktigt bra. Dock så tog detta slut fort, Elin slutade skriva, och jag blev krossad.
Det gick ett tag, men, sakta men säkert kom mina känslor tillbaka för Lilly, och känslorna blev starkare ju mer jag träffade henne. Tillslut, var jag i samma sits som innan. Jag mådde skit igen, men vi träffades ändå.
För två dagar sedan ringde jag henne, och sa att jag klarar verkligen inte mer, och sa att vi måste bryta kontakten, för jag hade känslor för henne. Hon skrattade mest bort det, eftersom hon inte tog det seriöst längre. Efter ett tag så beslöt vi oss för att ta en paus. Jag sa, att jag skulle skriva med henne om någon månad igen, vilket hon gick med på.
Dagen efter, kände jag mig extremt dålig, aldrig känt mig så dålig, jag tänkte på henne hela dagen, och jag började få tillbaka självmordstankarna. I morse, fick jag nog av allt. Jag tänkte ta livet av mig igen, så jag gick ut till en plats i skogen där jag och en kompis hade ett vindskydd. Jag tog repet som vi hade använt till vindskyddet, och knöt fast den i en gren på ett träd. Jag försökte hänga mig. Jag hängde i cirka 3-4 sekunder säkert, sen knäcktes grenen och jag ramlade på marken. Jag försökte igen. Men denna gång hängde jag repet mycket lägre, på en tjock gren. Sen drog jag repet runt halsen, och satte mig. Repet tog emot halsen, och jag fick inte luft. Jag kunde ställa mig upp, men tvingade mig att sitta kvar. Jag satt i cirka 7-8 sekunder, sen började det bli suddigt. Jag fick total panik och kunde knappt ställa mig upp, men lyckades att få en fot fast i marken så att jag kunde ställa mig upp.
Jag har lovat mig själv att inte göra om detta (får se hur bra det håller), men jag mår fortfarande dåligt. Ingen vet om att jag försökte ta livet av mig.
Tldr: kär i min bästa vän som inte känner detsamma. Försökte bryta kontakten, men försökte ta livet av mig imorse.
MIN FRÅGA: Vad ska jag göra? Ska jag ta upp kontakten med henne igen, eller försöka bryta kontakten helt och hållet?
Tack för att du tog din tid, förlåt för grammatiken, skriver från en mobil och är upprörd.
submitted by Kompisproblem to sweden [link] [comments]


2016.05.26 02:10 deprimerad-bedragen Bedragen och deprimerad [seriös]

Jaha, så var det dags att till sist skaffa ett konto här... Tråkigt nog så är det inte för att posta fåniga bilder eller videos, även om Reddit länge bjussat på just glädje.
Kan väl börja med: Jag har av en fastslagen depression. "yay! ännu en trasig människa" kanske ni tänker nu.... Psykologen har till sist uppskattat att det ligger i spannet "medelsvåsvår depression". Faktorerna är många, till sist kom väl det som fick botten att gå ur. Antar att det är så det fungerar.
Har varit tillsammans med en tjej under en tid (mer än ett år, kortare än fyra år). Oftast, antar jag att man ska säga, har det varit bra. Kanske går att säga "oftast har det inte varit dåligt" med.... men många stunder har inte varit bra. Hon har kunnat bli arg för många saker. Allt från att jag tagit en spontanfika med en tjejkompis jag mött på stan, vidare till utbrott kring vänner, hobbys och annat.
Så, det var redan lite "skakigt" när hon bestämde sig för att börja plugga i en annan stad. Efter dess kändes det som att det gick utför. Jag kunde åka till henne, men vara rädd för vad som skulle hända, hon kunde komma till mig och jag var rädd för att "göra fel" då med. Rädd för att det skulle bli bråk. Mitt i det här så är hon nog den enda "trygga punkt" jag har haft i min depression (säkert inte ovanligt att folk bara har en person de blottar sig för). Så - hon har kunnat få mig att må väldig dåligt många gånger. Men samtidigt har hon varit den enda som helt vetat om hur jag mår. De få andra jag har berättat för har knappt hört av sig för att kolla läget - men tjejen har det.
Tiden gick, jag fick en gnagande känsla av att något inte stod rätt till - och sedan uppdagades det att hon varit otrogen (i bästa fall "bara" väldigt närgånget hångel). Jag kände att måttet var rågat och sade att det var slut.
Efter dess så har vi pratat mycket och ofta. Vi skulle se om vi kunde hitta tillbaka till varanndra (säkert "standard story".....). Och nu sitter jag här igen med en kalldusch....
Jag vet att hon är hos den killen nu när jag skriver det här. Inte "vet" som i "jag känner det på mig", utan jag vet. Det jag fått höra är att hon är hos en tjejkompis. (säkert standard story det med..), men så är det alltså inte.
jag har tappat tråden, glömt bort om det var något jag ville fråga er.....
Jag fattar ju själv hur allt låter, jag fattar vad fan jag skulle säga åt en polare som var i min sits. Men jävlar så mycket struligare det blir när man själv sitter där i skiten.
Vad fan ska jag göra? eller snarare, hur fan ska jag orka göra det? Hon är typ den enda fasta punkten jag har i mitt liv. Och livet kändes måttligt jävla motiverat att leva redan innan det här....
submitted by deprimerad-bedragen to sweden [link] [comments]


Den elaka tjejen på skolan!😥 Tjejskolan Del 1 - YouTube Den nya tjejen del 2 (schleich) IrmsterTV - YouTube VÄRLDENS VÄRSTA BRAT Litanol - Farlig Tjej (Godspeed Remix) Klänningen  Gumball  Svenska Cartoon Network DenDärTjejen DuVet - YouTube

Jag har aldrig varit den där populära tjejen/kvinnan bland ...

  1. Den elaka tjejen på skolan!😥 Tjejskolan Del 1 - YouTube
  2. Den nya tjejen del 2 (schleich)
  3. IrmsterTV - YouTube
  4. VÄRLDENS VÄRSTA BRAT
  5. Litanol - Farlig Tjej (Godspeed Remix)
  6. Klänningen Gumball Svenska Cartoon Network
  7. DenDärTjejen DuVet - YouTube
  8. Tjejen som visste för mycket
  9. Exklusivt: Se den verkliga dramatiken när nya tjejen gjorde entré på gruppdejten - Bachelor (TV4)

skulle jag ta den där tjejen, ta mig på orden // *huh* ... se hur hon skakar på det hon har under sin kjol // musiken verkar på henne som en förförelse // fett med förförande // *chump* [reff] I Bachelor - Tjejerna avslöjar allt får vi se allt som inte visades i rutan. Här får vi se den verkliga dramatiken som uppstod när nya tjejer Alicia Ö oväntat dök upp på en gruppdejt. Alltså fy fan för alla brats där ute, men lyssna och se den här tjejen!!! Jävlar vilken bortskämd människa. Tagga din brat-kompis hehehe Trevlig helg! Erik. We Fix The Car Together with Daddy Little Angel Kids Songs and Nursery Rhymes - Duration: 23:09. Little Angel: Nursery Rhymes & Kids Songs Recommended for you. New Välkommen till den officiella Cartoon Network Sverige kanalen på YouTube, stället där du kan titta på roliga videor, klipp, låtar och sånger från våra serier och interaktiva spel ... Woah! Simon Cowell Has Ashley Marina Sing 3 Times! She Stuns The Judges - America's Got Talent 2020 - Duration: 9:53. America's Got Talent Recommended for you. New Tja du vet den där tjejen här prenumerera like och kommentera så blir ditt liv bättre! För er som också vill spela det här spelet så heter det Good Girls Sorority! Glöm inte att kolla in mina andra videos bland spellistorna! ️ FÖLJ MIG ÄVEN PÅ... Sign in to like videos, comment, and subscribe. Sign in. Watch Queue Queue